pappa säger att höjden av dumhet är att inte ha någonting i reserv. att det är korkat att inte ha en buffert, en ekonomisk backup och ett mångsiffrigt skyddsnät under sig. och såklart att det är en välsignelse att ha det gott ställt eftersom alla minsann inte har det så bra! amen på det. har vi det gott ställt kan vi tacka gud av hela hjärtat.

 

men i övrigt tycker jag att en så kallat god ekonomi är någonting man kan snyta vårförkylningen i och be gud om intensiv frälsning ifrån! trygga belopp på banken har inte gett mig annat än ett avstånd till gud som blivit till när jag börjat hoppas mera på min egen buffert än på gud.

 

i bibeln vandrade mose och palsen runt i öknen ett ganska bra tag. de började snart -människor likt- att gnälla över bristen på mat, så gud lät det regna manna från himlen. han lovade dessutom att komma tillbaka med mera morgonen därpå och därför behövde ingen plocka åt sig mer än de behövde för dagen. äru dum eller sa folket och skrapade ihop varenda smula ifall att gud hade för avsikt att svälta ihjäl dem. gud blev lite vrång där maten låg i drivor på natten: what to do, tänkte gud, så allting blev maskätet. 

 

vore jag dum och okristlig om jag bad gud att han skulle låta maskar äta upp allt som också vi samlat på hög? vore det väldigt otacksamt av mig? och skulle någon av oss förstå vinken, skulle vi då börja lita på att gud gav oss det vi behövde när vi bad om det?

 

kära govänner. vi har världens skapare som backup-plan. vi har godhetens och kärlekens största hand i ryggen, vi har evighetens grundare till vår omedelbara hjälp! och ändå litar vi hellre på att trettio, hundrafemtio eller kanske sjuhundratusen kronor på banken kommer vara oss till hjälp när det krisar. den ekvationen kommer knappast från vår herre gud i himmelen, vad statens alla bankmän än må säga.

 

skriv upp det

syster signe