ibland vet man varken ut eller in över livet. och just när man tror man förstått hur allt ska vara visar sig upp och ner vara det man trodde var ut och in, och återigen blir allting ett myller av vart vi ska, hur vi ska göra, vad vi ska bli och när det är tid. samtidigt famlar vi efter att på det allra enklaste sätt få känna tron, hoppet och kärleken man trär på silverkedja och hänger runt halsen.

så dumt och så ironiskt att vi till och med går med svaret vilande på hjärtat och undrar över en djupare mening med livet.

världen är svår. världen behöver en plan, en förutsättning, en lösning, ett skyddsnät, en uttänkt väg, en utbildning, en avsikt, ett svar, hundra svar, en inriktning, ett gebit, en inkomst, en framtid, en baktanke och ett mål.

gud är enkel. gud behöver vår tro, vår kärlek och vårt hopp. sen kan man lämna resten av planerandet åt honom. för oss är det bara att gå vägen han lagt ut. det är en ganska fin deal sådär en fredagseftermiddag.