som ung kristen i sverige idag förväntas man ha en viss stil som liksom ska ha följt med på köpet i jesuspaketet. en gång hörde jag till min förskräckelse talas om de fyra kristna stereotyperna som fick mig att personligen vilja fisa uppphovsmännen i ansiktet.

enligt dessa finns det fyra sorters kristna: töntarna är välansade och präktiga med åsikter om alla teologiska problem och bär bibeln i en liten väska, svenssonmodellen är trendigt alternativt klädd och går på gudstjänst för att flörta under kyrkkaffet. pretton är supersöta och jättelyckliga, gifter sig när de är 20 och säger "alla är fina" väldigt ofta. och så streetkidsen som är lite baggy, lite WE, lite anberlin, lite jönköping, lite longboard.

 

oavsett om det där är en oseriös grej byter jag nästan nyans av att tänka på hur man skjuter sig själv i foten genom att göra en sån indelning. som om det bara fanns fyra sorters kristna personligheter and you better passa in på någon av dem eller som om det inte var okej att vara någon av dem bara för att det vore en klyscha.

hua. sånt håller vi inte på med tycker jag.
så jag tycker vi klubbar att alla kan karva ur sin egen personlighet aaalldeles själv.

 

inte så street. men jag bjuder på en longboardbild ändå för att skryta lite

 

 

far i frid

syster signe