jag älskar tanter. tanter är mysiga och pratglada. tanter bjuder på femtiotre sorters kakor och berättar om sina hemvirkade dukar. när man pressat i sig fem koppar kaffe och jobbat lite på magsåret trugar de i en två kannor till, och man kan inte annat än att lydigt sörpla i sig eftersom man blir förblindad av den rådande mysfaktorn. varje gång. sen får man gå hem och kvida lite över magen, men mest av glädje över alla fina damer därute.

läste att elin ek, fd grynet, precis har skrivit en bok för att hylla tanterna i världen som hittils går omkring credlösa. fantastiskt bra tycker jag. tänk själv vilka vilka kunskaper de har, vilka historier de kan berätta! och så ingen som lyssnar på dem. faktiskt så borde alla ha en egen tant man kan gå hem till och uppmuntra lite genom att bli matad med kakor och historier från förr.

ville man träffa en sån tant vet jag en gött gäng i församlingen som troligen skulle rullstolsrejsa för att få bjuda på kaffe först. så ska det vara i världen tycker jag. mer kafferep och mer umgåsning. mer unga som blir omhuldade av tanter och mer kärlek över åldersbarriärerna.

här är en tant i fin kofta jag träffade en gång! eller träffade är nog att ta i förresten. jag såg hennes ryggtavla när vi råkade stå vid samma övergångsställe fem sekunder i riga en gång. men koftan den var bra fin.