idag åkte vi på gudstjänst i en kyrka på annan ort. vi kom dit och stämningen var rätt så tryckt, medelåldern hög och välkomnandet stelt. här drog man inte direkt en pingstklapp till hälsning, så vi lade på vuxenansiktena vi också. man gör ju bäst i att smälta in liksom.

för att hindra –de dock ännu livliga- barnen från att löpa amok i kyrksalen måste församlingsledningen någon gång valt att involvera dem lite i gudstjänsten, för de kallas vant upp på scenen för lite sansad bildning strax innan predikan. de vågkammade damerna ler nådigt mot barnen, och pressvecksherrarna lyfter till och med lite på nacken för att få se de små uppradade ungarna. bland de tio barnen finns en flicka på ~3 år. kvinnan med mikrofonen frågar: ”vad heter du då” -  ”linnea” svarar flickan blygt. tanten tittar gråtmilt ner och frågar om hon inte vill säga nånting och räcker över mikrofonen.

jag ser det hela som händer därefter som i ultrarapid. flickan ser osäker ut och verkar inte veta vad hon ska göra. hela församlingen tittar på henne med överseende leenden och blida nickningar. föräldrarna nickar uppmuntrande, sekunderna tickar, säkert en halv minut går. hon andas snabbt i mikrofonen. damerna tittar vuxet och förstående på varandra. man kan nästan höra en knappnål falla. linnea verkar till slut bestämma sig för vilket budskap hon vill dela med församligen. hon tar sats ordentligt:

BAAAAJJS!

åh. jag försöker återskapa det. de chockade ansiktena, den kompakta tystnaden, damen som förskräckt rycker tillbaka mikrofonen. jag skrattade så jag höll på att dö. det jobbiga uppstod först efter ca tio sekunder när jag insåg att det bara var jag som gjorde det. någon log stelt och ett par skrattade lite försiktigt, men de allra flesta har vänt sig om för att blixtra med skatögon åt vem idioten än är som vågar skratta åt eländet! jag slits mellan nya skrattbubbel över den ofattbara stelheten och linnea som nu får gå av scenen. här nånstans måste min hjärna stängt av för att fokusera på att överleva resten av gudstjänsten.

jag har lärt mig två saker av detta: ett. en del församlingar är i desperata behov av att slappna av några kilo. två. jag vet äntligen EN bra sak med att sätta sig längst bak i kyrkan.

mågudejvälsigne
och tack gud för linnea, skapa gärna fler såna barn
syster signe