igår gjorde jag lite reklam på en facebooksida där man brukar uppmuntra varandra. sålunda tänkte jag länka gårdagens blogginlägg, som ju eventuellt kunde tänkas vara uppmuntrande för någon. följande skrev jag:

 

 

 

jag har lagt upp länkar typ fem miljoner gånger här, och kanske har nån handfull klickat sig in. men när man välkomnar folk som känner sig värdelösa, ja då exploderar statistiken. jag har väl aldrig känt mig så sorgsen i hela mitt liv. fy sketan gud nu får du göra någonting för sverige.

 

syster signe

 

 

 

 

nu ska här pratas lite om mig själv, men inte om mina skor eller mitt nya läppglans utan om min nya skola. jag har som eventuellt bekant bytt bana i livet och börjat med journaliststudier efter åren som församlingsfjant. att sitta i skolbänken igen är lite som jag beskrev det för någon häromdagen. jag känner mig som en sexåring med ny för stor skolväska, vågar ingenting, kan ingenting, och blir överlycklig varje gång jag får lära mig något nytt. fantastiskt kul. tyvärr innebär skolbänken också att jag tvingas kriga mot en av mina svagheter: oförmågan att ta emot kritik. som föreställas kan är detta en relativt värdelös egenskap att besitta som journalist där man dagligen opponerar på varandras texter. därför har jag planerat att övervinna detta. såsmåningom.

 

hittills har jag mest bara fascinerats av hur mycket jag behöver gud i vardagen, utanför kyrkan, när jag måste påminna mig om att jag är älskad som jag är och inte för det jag gör, inte värderat i mina stavfel, mina felaktigt placerade meningar eller dåliga intervjufrågor. hur sketan klarar man sig utan gud, ja det undrar jag.

 

 

syster signe

dagens svenskalektion.

1. man kan inte säga att någon är för eller bara lite kristen. ej heller att någon är väldigt eller bara lite kristen

2. det är nämligen språkligt omöjligt och bannlyses härmed för all evighet

 

kristen är någon som är förändrad och berörd av gud.

för mycket eller för lite av något kan man vara, men inte kristen. hur pass berörd någon är av gud har ingen annan koll på förutom gud och vi själva. så skall man jämföra någons nivåer i kristenhet får du antingen försöka vara gud, eller dig själv. obs var försök inte vara gud

 

syster signe

 

 

 

det finns en gammelsvensk blaffig klyscha som lyder: lev varje dag som om det vore din sista. sålunda har dessa ord fått mången människa att kasta sig utför stup i gummisnoddar, resa nio-åtta varv runt jorden och fråga chans på otaliga stiliga klasskamrater.

 

fast det jag tror man menade var ju något annat. kanske att kasta skyggheten, att slänga ut skamlöst fri kärlek till alla du älskar. säga förlåt till den du hatar. ge tillbaka vad du tagit. göra upp med det som gnager. och sätta dig i solnedgången med en glass och tacka gud. 

 

TESTING TESTING DETTA ÄR DIN SISTA DAG I LIVET.

go for it / syster signe

 

 

 

jag var tolv år och ville ju bara ha en freestyle.
jag ser mig runt och inser att jag nog har precis allt. jag funderar milt och stilla: vem behöver egentligen en mjölkskumsvisp och elva par skor? sen tänker jag här nu plötsligt att jag måste skänka bort allt, till vem som helst, inte bara sådant jag inte använder utan allt. men så sticker det till och tanken suger fast i mina saker och jag lugnar min inre revolutionär med att jag förtjänar mina prylar. jag har ju arbetat för pengarna.

 

 

fredagsmys. om det så äre sista jag gör. kristen eller ej tycker jag det vore ett hejdundrandes slöseri på ditt liv om du ska leva efter en chipsfabriks livsfilosofi istället för guds: lev varje dag. och screw you olw. obs jag är inte säker på att gud skulle sagt precis exakt så men nästan.

 syster signe

 

jag saknar min egen blogg, men hinner inte in här, så jag hoppas ni läser om allt som händer på frizonbloggen där jag huserar fram tills söndag!

 

fre å kärlek

syster signe

OBS! håll i köttet nu, ty detta är ett inlägg av en smula självupphöjande natur!!
1. om du sitter och håller på en liten peng finns nu senaste numret av IKON1931 ute, i vilket jag lyckats sno åt mig ett par rader uppmärksamhet under ämnet facebookagg!

2. idag åker jag till vidare mot frizon, under festivalen bloggar och skriver jag för nästa nummer av IKON. jag fläskar troligen mest omkring på området så vi kanske springer på varann i leran. detta blir spännande. jag har aldrig varit på kristen festival förut. jag var för cool för sånt i min yngre ungdom -paus för dunk med huvud i vägg- men nu ska här tas igen förspillda tonår!

guds välsignelser

syster signe

 

 

det är omöjligt att vara kristen utan att någon gång hamna på en predikan som nämner munken som skalade potatis för gud. (härom följer en förklaring för hedningarna:) en munk blev satt att göra det värsta slabbarbetet i klostret, men bestämde sig för att vid varje potatis skulle han prata med gud, be, tacka och jobba på sin gudsrelation. sedan i predikan kommer det där att man också kan borsta tänderna för gud, tvätta bilen eller kopiera papper...

 

det gör inget att vi hört den tvåhundra gånger, för nu kan man göra nåt åt saken.

syster signe

 mika 6:8

 

gör dig inga förhoppningar, så slipper du bli besviken

 

förvänta dig alltid det bästa. ifall att det inte blir så har du bara varit glad i onödan

 

 

 

you pic, 

syster signe