min kaffebyggare gjorde med ynka tolv år på nacken ett tidigt tonårsuppror och dog. det är vekt tycker jag. efter det fick jag dricka pulverkaffe tre gånger om dagen och över denna prövning nämnde jag min bedrövelse för några i kyrkan.

en vecka senare fick jag ett anonymt kuvert med pengar till en ny kaffebryggare av någon i församlingen! jag vet fortfarande inte vem de är från, och eftersom jag aldrig någonsin har fått en anonym gåva vet jag inte riktigt hur man ska bete sig i en sådan situation. själv skulle jag försökt hinta på alla sätt att det var jag som var givaren ifall jag gjort något sådant. men ingen har trätt fram. jag är överraskat glad över denna välgärning och bockar djupt i tack för den nye herr kokis som just nu skiner glatt i ögonvrån och puttrar att det snart är fika.