~
kristna bajsar också
jag får magkatarr, migrän och hål i tänderna. gråter, snorar ner mig själv och andra. jag kan vara en riktig ögontjänare. tycka synd om mig själv. önska att precis allt vore annorlunda. jag är självisk. får panik, jag kan bli arg och avundsjuk. sårar, ångrar och sviker. en alldaglig människa. kantstött och urgröpt, omformad och lappad. mörka hemligheter, hemska minnen, fula drömmar.
jag gick förr med villfarelsen att en god kristen förebild är stark och tålig, stabil och robust. en som kan ta lite skit, och inte vacklar i vinden. så. för att ta det säkra före det osäkra berättade jag ungefär ingenting negativt om mig själv alls. nu undrar jag om det inte är just så vi kristna fått vårt dåliga rykte: att vi försöker vara så krampaktigt starka och stabila att det bara blir glättigt, pretentiöst och falskt. och där går vi och tror att folk ska se på oss att vi har något mer, när det där Mer drunknar i ett lager drypande tjock och vidrig sirap.
jag blir så trött
på hela skiten ibland
syster signe
blinda ögon vet istället
2 korinthierbrevet 5:7
när gud inte helar. när jesus håller tyst. när helig ande just inte verkar infinna sig. när inget känns. när inget berör. när allt är tomt kallt mörkt och tyst. då lever vi i tro. utan att se. för vi vet. att gud förfarande: är.
all kärlek
och en ny näve tro
syster signe
en annan del av bibeln
öppna inte munnen för ofruktbart prat utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir en välsignelse för de som hör på. efesierbrevet 4:29
en gång för två år sedan läste jag detta för första gången och tog det som en grov förolämpning från jesus eftersom jag pratar ganska mycket. då jag dessutom är lite drama queen-ish bestämde jag mig för att ha en helt tyst dag för att visa gud att jag visst kunde lägga band på mig själv.
så jag genomled en dag utan prat. jag satt med, umgicks, lyssnade, utan ett ljud. jag började höra hur jag formade orden i huvudet, och sorterade in dem i "bra & nödvändigt", "ganska dumt att säga" och "skjut mig varför sa jag så!". skrämmande resultat vänner, skrämmande.
jag råkade såklart prata efter lunch, men på kvällen visste jag att jesus hade rätt. att allt vi säger som bara är utfyllnad av tystnad skulle fylla stadsbiblioteket. att det är bra att vara tyst ibland. att en tystnad varken sårar eller förstör, medan ogenomtänkta ord kan ruinera ett liv.
syster signe
harry och jag vi är goda vänner fastän mycket olika
varje sommar går vi in i det man i min familj kallar för harrypotterkoman. symptomen är en fullständig avskärmning från verkliga sociala sammanhang, med undantag för enstaka psykotiska avbrott då man måste hämta mer mat. och så går det till fram tills sjunde boken är plöjd, följt av en veckas apati för att böckerna tog slut. igen.
är man kristen och osunt intresserad av hogwarts får man ibland stå tills svars för att magi är ont och mörkt. ack sant, men här kommer nu min botgöring och beviset för att alla människor i hela världen ska läsa om harry utan dåligt samvete!
obs bara en liten nördvarning (på hela det här inlägget faktiskt).
harrys mamma lily offrar sig, och dör för att harry ska överleva. kärleksoffret beskrivs som den djupaste magin av alla och knyter ett magiskt band som gör att voldemort inte längre skada harry. döden kan inte vistas i närheten av något så kärleksfullt. känns det igen?
harrys mamma lily offrar sig, och dör för att harry ska överleva. kärleksoffret beskrivs som den djupaste magin av alla och knyter ett magiskt band som gör att voldemort inte längre skada harry. döden kan inte vistas i närheten av något så kärleksfullt. känns det igen?
på lilys gravsten står "den sista fiende som förintas är döden" vilket kommer gerade aus bibeln och syftar på att gud dog för sina barn för att vi skulle kunna leva för evigt, att döden inte finns mer, att ondskan, döden och djävulen är besegrad. vilket sammanträffande.
när voldemort tränger sig in i harrys medvetande och kropp tänker harry plötsligt på de han älskar och då slits de isär eftersom djävulen, förlåt jag menar voldemort inte kan vara där det finns kärlek.
voldemorts bästa vän är en orm som lyder hans befallningar ...
harry offrar sig till slut för alla sina vänner, dör, men återuppstår, och voldemort kan inte röra någon av dem.
wingardium leviosa, gott folk!
syster signe
a cowards tale
när jag var ung hade jag en gång en period då jag fotade hemlösa jag gick förbi. möjligen var det ett försök att spegla världens orättvisor, människans förfall, eller bara ett exempel på lite omoralisk sextonårig kreativitet. jag vet inte.
när jag blev lite äldre och fick veta att man skulle ge den utsatte husrum och kärlek blev jag fundersam och gjorde som nittio procent av resten av oss kristna idag: bestämde mig för att det där med gatuevangelisation är inte min gåva. jag är ju mer en sån som sjunger i gudstjänsten eller bjuder hem någon på fika.
för ett gäng år sedan började man göra olika tester för att förstå vilka som är ens gåvor för att kunna använda dem för gud. det jag ogillar med dessa är att ett sådant testreslutat alltid innebär att man trampar in sig i ett fack för att slippa göra sånt som man är för feg för att testa. min vän jobbar till exempel mycket med street church och är ute varje helg för att prata om jesus med fulla kids. jag plågas av skräck och obehag och tänker pjuh vilken tur att jag inte är så evangeliserande i min personlighet utan bättre sjunger i gudstjänsten eller bjuder någon på fika.
att hitta sin gåva är ett sätt att blomma ut och våga mer. inte slafsa ner sig till midjan i sankmarken. det handlar inte alltid om vilken som är ens största gåva. även om den är att predika eller be för sjuka. är man kristen har man som uppdrag att alltid se vem som behöver kärlek och prata om sin tro. vi måste se utöver våra gåvor och vår mänskliga potential och ha blind tro för vad gud kan göra genom oss istället.
till sist. en av bilderna på mina hemlösa, för att påminna oss om vad vi aldrig mer ska gå förbi.
VERKSTÄLL
fear no darkness promised child
lukas 12:32det är nästan komiskt hur man som kristen sitter på en livstids inbankande av visdomen om guds kraft och kärlek, och ändå blir livrädd när det börjar bli mörkt ute, när det åskar och pengarna börjar ta slut på banken. tanken måste ju vara att vi ska ta det med ro eftersom gud ordnar allt ändå. jesus said it. en snäll pappa ger ju inte en huggorm till barnet som ber om godis.
amen
syster signe
sagan om den andra kinden
matteus 5:25
skynda dig att komma överens med din motpart.
den personen du tänkte på nu: gå och ring denne nu med detsamma. att besluta sig för att slänga stridsyxan i sjön innebär nämligen undantagslöst att gud har din i rygg oavsett hur din ovän ser på saken.
kram din vän
syster signe
dagens filmtips
vi slog på stort och gick på bio: snow white and the huntsman, vilket jag tyckte lät rimligt ofarligt. jag tror dock inte jag sett någon annan film som speglar så slående likt hur jag tänker mig att djävulen jobbar. så vidrigt iskallt, ytligt, rasande och illvilligt som drottningen i filmen spelar blir jag nästan skakig i benen bara jag tänker tillbaka på eländet. låt oss aldrig få mera kunskap eller erfarenhet om det onda än genom denna film, vilket räcker och blir över för en livstids visdom om att ljuset är rätt plats att hålla sig i.
hua
kram syster signe
meningen med livet. SPOILER
jag sitter stilla i en sån där obehaglig stund när aha-upplevelserna svallvågar sig upp i näsan tills de blir som kolsyra och man inte riktigt vet om man ska nysa eller kräkas. jag oroar mig ibland för mitt liv, vad jag ska bli, vem jag ska vara, hur jag ska hitta nya vänner, hur man ska uppfatta mig. så svårt det är att leva. så många val så många val. och så enkelt det kan vara. så lite det är egentligen att hålla ordning på när hela meningen av mitt livs existens kan bantas ner till en summa av åtta ord.
sök gud
hitta gud
håll dig till gud
det är inte lättare än så
det är inte svårare än så
det är inte svårare än så
syster signe
herren är min herde
syster signe
you will face the same evil and you will defeat it
vi tvingas alla att kämpas med världen för den är hård, kall, elak och full av mörker och panik.
i den finns å ena sidan ondskan. och andra sidan gud. nu vet vi också vilken sidan blir som segrar. take your pick, my friend.
blessings syster signe
insikter
text ur den skönaste, vilken jag just till sorg och pina upptäckte inte existerar på spotify.
frid, syster signe
jo tack det är bra jag har bara lite cancer
jag undrar hur många gånger jag egentligen fått höra artighetsfrasen "hur mår du", och hur många gånger jag glättigt svarat "jomendeefintserru" för att två sekunder senare minnas att jag har 40 graders feber, just brutit tårna, kuggat på uppkörningen, blivit rådumpad eller har maginfluensa och kräks litegrann bredvid telefonluren. sedan undrar jag varför vi är så rädd för att vara svaga och bräckliga. vi vet ju att alla människor är brustna och mår skit, bara på olika sätt. ja gåtorna är många.
själv blir jag överförtjust när folk då och då svarar ärligt om hur tungt livet är just nu utan att kräva en timmas peptalk, bara rätt och slätt och det vill jag att du ska veta. det känns hedrande att få ta del av andras bräcklighet och inte bara den sirapslena facebookytan.
cred till dig som vågar vara svag
jag vill vara som du
syster signe
o store gud
jag sörjer lite över att jag inte kunnat skriva något den här veckan. detta beror meror mest på att jag legat på stranden i Grekland och fläskat mig. men, istället för att skryta med det fantastiska vädret, den ljuvliga maten och den hisnande utsikten tänkte jag låta er njuta med mig åt vilken god gud vi har och vilka galna konstverk han skapat jorden över. stäm in i lovet govänner för nu brister själen ut i lovsångsljud.
sorgligt nog kan det grekiska internet inte frambringa några bilder större än ett nagelband så de får ni vara utan.
på snart återhörande, syster signe
