arkiv.



~


anledningar att jag skulle bli en fantastisk mamma #2

när jag var liten längtade jag massor efter den här dagen för det lät så roligt när alla sa att det var dánföri-dánföri-dópparrri-dán på skorrande småländska. sen va dánföri-dánföri-doppari-dán slut och den värsta och längsta dagen på hela året segade och släpade sig förbi. och sen, äntligen, när tomten så till slut kom klockan åtta på julaftonskvällen vågade jag ändå inte titta honom i ögonen, än mindre övertyga honom om att jag hade varit snäll! på sin höjd kunde jag hyperventilera fram ett hej under alla tårar. efter några år förstod jag dock att tomten bara var bluff och båg. och varje år efter det undrar jag i mitt stilla sinne varför man ska lura alla ungar att tro på existensen av en uppenbart livsfarlig varelse med ett ansikte som snidat av en blind vaxskulptör. är det för att hålla ungarna i schack två veckor innan jul eftersom tomten bara kommer om man är snäll? är det för att de ska lära sig att tro på någonting alls, eller för att det är så gulligt när de vaggar fram mot tomten med runda ögon och utsträcka händer? är det för att få se reaktionen i ungarnas ögon när man at some point snuvar undan mattan och säger HAHAAAA han finns inte alls!

gåtorna är många. men efter min långa undran har jag inte kommit på någon enda bra anledning att få världens ungar att tro på tomten. vet du nåt kan du säga till mig, jag vill ju inte missunna mina framtida barn att få uppleva denna tilldragelse om det gör att de blir välartade barn i slutändan.

 
all frid allt lugn
alla önskningar om en underbar jul
önskar

syster signe
 

b så får du c

igår på ungdomssamlingen sa en av kidsen att vi borde be för att det skulle bli snö till jul.
så vi bestämde oss för göra det. vi tänkte att vi ger gud en vecka så att den skulle falla tills den 22/12 iallafall. och så bad vi om det. gud vi vill ha snö till den 22 december. amen.

i morse vaknade jag av en skränande inkorg full med sms om fallande snö. enorma snöflingor. jag öppnade ena ögat och samlade ork att sträcka mig ut över sängkanten mot fönstret. well what do you know! man borde ha mer förväntan på gud. en vecka? pffft, ska vi säga några timmar?


fil 4:6 gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber,
tacka då gud och låt honom få veta alla era önskningar. (alla. reds anm)





sofia karlsson – frid på jord

frid på jord
och i hjärtat
armt och mörkt
syster signe



dagens tävling

ett mänskligt påfund.

för 5 poäng
fenomen som existerat sedan december 1988

för 4 poäng
förekommer i hela sverige men återfinns mest i varuhus och butikskedjor

för 3 poäng
handels utredningsinstitut är bovarna bakom denna förunderliga återkommande företeelse

för 2 poäng
i år får du för det fantastiska priset av 300 kronor slippa all kontakt med omvärlden och hämta mjölken vid dörren istället för den fruktansvärda anspänningen i att gå till ica alldeles i egen kraft

för 1 poäng
årsny tidstypisk lättsåld produkt som väljs ut för att kommersialisera julen ännu lite mera




ddɐןʞןnɾ sʇǝɹå :ɹɐʌs ʇʇäɹ


eftersom det blivit så många brölande och buttra inlägg på senaste tiden så tänker jag inte säga vad jag tycker om detta utan låter dig dra en gissning. men jesus hälsar så gott att han tycker om er alla. så ja nåd nåd.


syster signe



you know I'm no luciamaterial

den här dagen är för alltid präglad av lite kvarglömd barnailska för jag har minsann aldrig varit den lyckliga som fick knäcka loss de stora stearinstumparna från hårbotten eller svimma av utmattning längst fram på scenen, aldrig vara hon som hade längst hår och fick skrida fram allra först i mitten med nattens tunga fjät. nej inte jag, för jag har alltid bara varit ett tärneskrälle, dömd att för evigt gå sist i ledet eftersom jag dessutom alltid varit så förjordat lång.

men jag är inte bitter. nej jag lever inte i det förgångna. inte jag inte.
fast. när jag får barn ska jag förstöra varenda föräldramöte med mina eviga protester för då ska alla mina råtthåriga, långa och skraltiga ungar och deras små fräkniga vänner få vara lucia. alla som vill. inte en enda tärna behövs det, ingen endaste en.

idag på lunchen fick vi luciabesök av kyrkans förskolebarn med den skönaste tjej jag någonsin sett. lucia, 4 år, greppade tag i den enda mikrofonen och sjöng solo under resten av uppvisningen, helt omedveten om både misshandlande stjärngossar och publik.


 

precis så borde jag också gjort när det begav sig, armbågat mig fram, grabbat tag i mikrofonen och vrålat ut över publikhavet. har man väl uppmärksamheten är det ju lika bra att köra all in. för rättvisans skull såklart.
men bitter är jag som sagt inte.

 

fridens liljor

och må du alltid bli lucia

 

syster signe

 

 


12 december 2011

tolfte december.
dagen för slaget vid tolvajärvi i finska vinterkriget. den första radiosändningen genomfördes. dagen då frank sinatra kom till världen och några miljoner medelålderstanter fick ännu en anledning att gå upp ur sängen på morgonen. dagen med nummer trehundrafyrtiosex varje år. alexander och alexis har namnsdag -
och jag konstaterar att mitt tolfte december har passerat utan några som helst spännande noteringar i kalendern. inga finska blykulor över isaksdal och ingen skymt av frankie i trappuppgången idag heller.


men

gud gick framför mig. fanns under mig.
var över mig. stod bakom mig.
och bodde i mig.
hela dagen.

så detta tänker jag skriva upp som dagens anteckning istället. och har jag inget fantastiskt att skriva imorgon kan det hända att jag plitar ner detta då också. för något bättre än så kommer ändå inte hända i detta livet.

fy sketan vilken bra dag 12 december blev helt plötsligt
syster signe


en pizzabagare här bor i staden

jag älskar att bli positivt överraskad av oväntad barmhärtighet från världens människor. sådant får mitt blygrå tanthjärta att smälta, och mina handskar att släppa lite på det krampaktiga greppet om handväskan - vilket måste vara exakt det som hände igårkväll då jag trallade ut från pizzerian utan en tanke på ifall handväskan kom med tillbaka till bilen. vilket den såklart inte gjorde. när jag ett halvt dygn senare förstod det rådde panik.

pizzamannen stod bakom disken igen, och redan när jag rusade in förstod det fördomsfulla jaget att om man glömt väskan härinne fanns den garanterat inte kvar. men jag hann inte ens öppna munnen för att fråga innan en spygrönsblommig väska hålls upp i en mjölig hand! till min lycka hade pizzamannen inte bara tagit hand om den utan dessutom följt instruktionerna på mobildisplayen, och ringt runt till alla möjliga folk i telefonlistan för att ta reda på hur han skulle lämna tillbaka väskan.



för tredje gången har min mobil (och nu hela väskan) varit på äventyr och återvänt hem tack vare hjälpsamma och ärliga människor. bäst av allt för fördomarna är att när mobilen hittats och återlämnats har det hittills varit av en egyptisk taxichaufför, en finsk småbarnspappa och en syriansk pizzabagare. suck on that, jimmie åkesson.

fre å kärlek
syster signe
 

tystnaden som uppstår

och du ska vara vår ungdomsledare.

jag tror nästan inte det har gått en vecka sedan jag kom till nypan utan att jag har hört den meningen från minst en liten pjodd på 15 år med hopknipna ögon och händerna i sidorna.


men om gud hade tänkt att vi skulle låta bli att ta i saker hade han inte gett oss händer. om gud hade tänkt att vi alla skulle sitta still, aldrig snora oss i jackärmen, ha ett behärskat ordflöde, verklig tidsuppfattning, och propra nagelband hade han ju aldrig skapat mig.

ärtor ut
syster signe

 

team jonah

upplevde just hur en våg av ångest sköljde in när ett klipp som spridits som eld senaste dagarna landade hos mig.
http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg&feature=share

blev om möjligt ännu mer låg av att läsa alla kommentarer killen fått där man som vanligt i den här tiden börjar diskutera hur fake, fail och gay han är. ibland avskyr jag internet och hur människors behov av att idiotförklara och bryta ner människor bara liite till får komma i uttryck. men sedan såg jag detta.
och jag kände något annat fladdra till inuti när jag ser att minst hundra personer har gjort egna videor som svar till jonah. tackar gud för alla dem och ber att Han fortsätter skicka människor som hjälper och vill varandra väl.


öppna ögonen
syster signe



forever frikyrkotönt

jag såg mig själv i spegeln igår och tänkte ha! jag är nog precis en sån där tönt nu som jag brukade flina och skaka på huvudet åt. så himla from och övertrevlig - ett riktigt pretto ...
hur gick det här till?!

för inte alltför många år sedan blängde jag svart mot pingstkyrkans gratisbullar på fyllelördagar, på frälsistanterna utanför ica, på kristna skolgruppen som klistrade hjärtan på mitt skåp. varje gång jag stötte på kristna kändes det som om de bara existerade för att gnistra med ett liv av ouppnåelig helighet dit vanliga dödliga aldrig kom. jag må ha varit en smått osympatisk sextonåring, men har du aldrig tänkt den tanken så är du nog faktiskt en av de skönsjungande frikyrkonissarna själv.

och nu står jag här och blinkar dumt mot mig själv i spegeln. men att förklara hur det var att uppleva gud och hur alla borde få uppleva det har ingen lyckats bra med och jag tror faktiskt inte det finns ett annat sätt än att ta steget ut i det blå och prova själv. med risk för den lilla bieffekten att ditt liv aldrig blir detsamma igen.

jag vet bara att om jag kunde gå från det liv jag hade till att vilja dela varje sekund med gud så kan vem som helst göra det.

detta är den värsta frikyrkobilden på mig jag har. jag älskar den


glöm inte att
gud väntar på dig
även om du inte gör det
syster signe