~
operation clapless ©
sista inlägget på IKON.
b) för att minnas hur tomten och bocken inte ville resa från sin pepparkakegris
c) för att man inte kan få sålt ett multistavmixer-set på annat vis
grattis du har vunnit en värdelös reflex som du kan ge till någon du inte köpt en julklapp till än.
det kanske finns fler människor därute som är trötta på att vi i juletider blir grundlurade att skaffa oss saker vi inte har något som helst behov utav? på att företag och affärskedjor just nu pumpar ut tonvis av reklam för att uppmuntra svenskarna att göra av med så mycket pengar som möjligt? trötta på att en julklappslös jul för större delen av sveriges befolkning är helt otänkbar? eller kanske trötta på att vi har börjat glömma varför man egentligen firar jul?
bra. för ted manfredsson och syster signe presenterar härmed stolt OPERATION CLAPLESS ©
vi vill uppmuntra dig att skära ner på, men helst helt bojkotta, julklappar i år. våga var den i släkten som sticker ut hakan och ifrågasätter hur viktiga alla dessa inslagna paraplyställ och doftljus är för att hålla blodsbanden intakta.
känns detta rätt för dig - hurra bra grattis och välkommen till en julklappsfri jul. hjälp världen gärna genom att sprida ordet vidare och att berätta för andra samt kanske sätta ditt bomärke på bojkottslistan!
slut på november
gud välsigne julen
och dig
syster signe
och mammon klappar sig förnöjt om magen
pappa säger att höjden av dumhet är att inte ha någonting i reserv. att det är korkat att inte ha en buffert, en ekonomisk backup och ett mångsiffrigt skyddsnät under sig. och såklart att det är en välsignelse att ha det gott ställt eftersom alla minsann inte har det så bra! amen på det. har vi det gott ställt kan vi tacka gud av hela hjärtat.
men i övrigt tycker jag att en så kallat god ekonomi är någonting man kan snyta vårförkylningen i och be gud om intensiv frälsning ifrån! trygga belopp på banken har inte gett mig annat än ett avstånd till gud som blivit till när jag börjat hoppas mera på min egen buffert än på gud.
i bibeln vandrade mose och palsen runt i öknen ett ganska bra tag. de började snart -människor likt- att gnälla över bristen på mat, så gud lät det regna manna från himlen. han lovade dessutom att komma tillbaka med mera morgonen därpå och därför behövde ingen plocka åt sig mer än de behövde för dagen. äru dum eller sa folket och skrapade ihop varenda smula ifall att gud hade för avsikt att svälta ihjäl dem. gud blev lite vrång där maten låg i drivor på natten: what to do, tänkte gud, så allting blev maskätet.
vore jag dum och okristlig om jag bad gud att han skulle låta maskar äta upp allt som också vi samlat på hög? vore det väldigt otacksamt av mig? och skulle någon av oss förstå vinken, skulle vi då börja lita på att gud gav oss det vi behövde när vi bad om det?
kära govänner. vi har världens skapare som backup-plan. vi har godhetens och kärlekens största hand i ryggen, vi har evighetens grundare till vår omedelbara hjälp! och ändå litar vi hellre på att trettio, hundrafemtio eller kanske sjuhundratusen kronor på banken kommer vara oss till hjälp när det krisar. den ekvationen kommer knappast från vår herre gud i himmelen, vad statens alla bankmän än må säga.
skriv upp det
syster signe
måttlig till frisk storm
det blåser alldeles rysligt i mina pelargoner idag. berit har kommit till stan och expressen har rått mig att stanna inomhus. inte mig emot. för en sann vildmarkssjäl som jag med mina genomsnittliga 2 utomhustimmar per vecka passar det utmärkt att kura ner sig under husets alla täcken utan något som helst dåligt samvete! idag kan ingen säga att man sover bort en vacker dag, för idag vågar ingen sig ut, tanterna kikar försiktigt fram bakom gardinerna, hundarna ylar, stearinljusen fladdrar och träden viner oroat. och farmor hade sagt hu vale.
men i mitt lilla hus är det andra ljud i skällan för ur högtalarna skrålar siwan och varje molekyl i kroppen har gått i mysläge. idag är livet väldigt fint att leva. och för alla andra dagar håller jag med siw. det är dumt å låta små bekymmer få dig till att ändra ditt humör. vad spelar väl en flygande soptunna hit eller dit någon roll. förutom när den kommer flygande och drämmer till en i huvudet en usken tisdag när solen skiner och man tvingats ut i världen igen.
melly kipmah
av allt som finns att bli arg över tycker jag en av de mest befogade sakerna är julhandeln. jag tror att gud också är jättearg på den så jag tänker sura och hålla armarna i kors med samvetet i behåll. för inte kan det väl vara meningen att vi ska springa runt på ullared och slåss med stressade tanter över kylskåpsmagneter och lampskärmar bara för att jesus föddes? http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/knappt-rekord-vantas-i-julhandeln
det är helt sjukt att vi faller för detta varje jul! så för att föregå med gott exempel önskar jag mig en kram och ett snöbollskrig i år. en månad kvar, och om vi svenskar för första gången inte slår julhandelsrekordet i år lovar jag att åka pulka ifrån kyrktaket, för denna andra och sista gång iklädd sopsäck och julgransstjärna.
som det såg ut sist
bojkotta julklapparna och skicka dina pengar till de som behöver dem istället.
amen på det
hybris-ida
när jag ändå sitter och hulkar i astridlindgrenfeber har jag råkat analysera idas sommarvisa och förundrats lite grann över att jag aldrig tänkt på detta innan.
ifall inte nån sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt
för då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar (... gör vem sa du?)
Jag gör hela kohagen grön (… gör IDA kohagen grön?)
och nu har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön
så där så det hoppar och far
Jag gör fullt med svalor som flyger (ida? gör hon svalor som flyger?)
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen (IDA? SVENSSON? ifrån KATTHULT?!)
för jag gör den alldeles skär.
är det förresten i så fall inte helt fantastiskt att sveriges rektorer tror de väljer bort allt religiöst bull till skolavslutningarna, men skrålar om hur gud skapade jorden för människornas skull varje juni. där fick hon oss allt, astrid. må så gott.
syster signe
å om pippi hade varit här
jaha nu har jag tittat på astrid lindgren igen. det är faktiskt få saker som får mig så oroväckande engagerad som ett par episoder av pippi långstrump. det värsta avsnittet av dem alla är det när pippi ska på kafferep och slänger upp benka i ett träd för jag tycker synd om ville. fy sketan, det gör ju ont i varenda del av magen när han är i bild.
till slut blir det iallafall lite ordning på saker när pippi greppar tag i dum-benkas anklar och hivar upp honom i ett träd. det är enda delen av detta avsnitt som jag andas ut i. samt när hon säger "om dom är dumma mot dig nån mer gång, så säg till mig" för då behöver man inte oroa sig för att benka är elak igen när filmen är slut.
värre är det med tommy och annika. de står där och är helfina i sina små pastellbyxor men dom gör ju ingenting! tidigare i avsnittet suckar de bara försynt: å om pippi hade varit här.
pippi är inte här och kommer inte komma heller så du måste tyvärr göra eländet själv. man behöver inte kasta upp folk i närmsta ek för att göra världen bättre, att säga nej och hjälpa varandra går däremot väldigt bra. att bistert rynka på munnen för att visa sitt missnöje räcker inte. vad ska det egentligen bli av den här världen om vi inte ens står upp för varandra? jo ville hälsar: det blir bara skit av alltihop.
inte det som är lätt
tack från ville
och
syster signe
sånt man bara inte kan bortse från
efter hundra meters stirrande och idog tandagnisslan fick jag en uppenbarelse. men så här går ju jesus framför mig jämt, och inte tänker jag på det!
i mitt liv blir det en hel del gnäll och klagan om diverse småsaker. regn, hunger, kissnödighet på långa promenader och så vidare. men på livets promenader är det också alltid jesus som är den som går två meter framför och bryter luftdraget, det är jesus som tar regnet i ansiktet, som lyser med ficklampan på stigen, jesus som tar kassen med tunga saker och bär den åt mig, jesus som pekar och säger där framme ska vi svänga, det är inte så långt kvar, jesus som stannar till och kollar så att jag fortfarande är med.
uppenbarligen finns människor som gör samma sak - men andra kan inte alltid vara där med oss. det kan bara jesus. har man dessutom en livsvän som hjälper är det bara att tacka.
för ta ner min käre karl på jorden igen vill jag passa på att berätta att han må ha gått före men ibland får man passa sig. fem sekunder innan bilden ovan togs pekade han mot svampen och skrek: JAAAA EN KANTARELL!! (jaa va braa... en spindelskivling reds anm.)
liebe grüße
söndagsskola #2
varför är det inte så jämt? att gud gör det omöjligt för en att missa var man ska ta sig i livet. och om man tvekar kommer det bara en val som äter upp och kräks ut en framför rätt stad, rätt människa, rätt bostadskö eller rätt utbildning. det vore extremt praktiskt. men trots avsaknaden på glupska fiskar i mitt liv så känner jag ofta att gud meddelar vad jag ska göra.
det bästa och absolut enklaste sättet att få veta vad gud vill är att prova allt i kärlek genom att i svåra val (obs ordvits) fråga sig: är detta något som hjälper andra och är detta något som jag kan sprida kärlek till andra genom att göra? om ja - kör! om nej - backarå.
välsignelser!
syster signe
slutawainarå
läs även på ikon1931.se
snubblade över den här och tänkte att det var dags att sluta vara sur på gud för idag över sånt jag klassificerar som övermänskliga prövningar
gå i frid systrar och bröder
kärlek från
syster signe
prata inte med främmande sektledare
läs även på ikon1931.se
efter en liten fingerstrejk känns det gött att vara tillbaka i etern. tillståndet jag återfinns i är dessvärre ett sådär löjligt käckt och saligt -igen- bara över att leva. tänk själv! att vi fått livet som present, bara packa upp och börja utforska! helt galet. baksidan av dagar som dessa är att vanligt folk börjar oroa sig att man ska få ett anfall och börja be om helande över alla som går förbi på stan, skrika jesus saves på torget eller dela ut gratis äpplen till små barn.
bara så att du vet, något så makabert frimodigt skulle jag aldrig drifta mig till att göra, trots mina samlade sektpoäng. för tänk om någon skulle bli frisk på riktigt, det vore ju skandal, eller om någon skulle tro på att jesus faktiskt räddade våra liv - ack och ve! och äpplena skulle säkert vara förgiftade. mark my words, akta er för dom där galningarna. särskilt de som delar ut gratis saker på stan! det kan väl aldrig komma något gott ur någon som ger något utan att kräva något tillbaka!
fridens liljor!
syster signe
perspektiv
tänka sig att det finns en gud som sitter just nu och betraktar mig
en gud som följer mina tankegångar utan att jag behöver be honom lyssna
en gud som är så nära mig att han till och med känner mina känslor tillsammans med mig
en gud som älskar mig med kärlek som är så stor att den inte är mänsklig och omöjlig att förstå
en gud som är trogen mot mig på ett sätt som inte existerar i världen idag
en gud som vill mitt bästa och låter bli att svara på böner som han vet inte är bra för mig
en gud som önskar att jag utvecklas och svarar därför på böner som han vet kommer leda mig rätt
en gud som inte vill något hellre än att jag ska längta efter honom och tycka att han är lite shysst som skapade mig och världen
en gud som tänkte på just mig när han dog
en gud som inte ändrar sig en vacker dag och säger att han tar tillbaks alltihop och att jag får klara mig själv
men du idag är jag inte glad för idag är jag bara förundrad.
gud tänker på dig iallafall
vare sig du vill eller ej
välsignelser,
syster signe
bli inte som jag när du blir stor
dålig dag att vara kristen på
tur att mina ungar iallafall vet hur man ger en ungdomsledare dåligt samvete. tack gud för att de tar ner mig på jorden ibland och påminner om att jag bara är en litet litet barn som också måste göra val om att hänga i kyrkan eller gå på spelningar. man kanske inte tror det men många kristna tycker faktiskt det är roligare att hänga på andra ställen än i kyrkan! ... I KNOW! ibland är det skönt när någon drar med en ändå, för man vet att där blir man glad och varm. jag kan bara föreställa mig var jag varit utan mina små ungdomar ... samt hur utskrattad jag kan tänkas bli nu som kallar erik för hårdrockserik.
jag och hårdrockserik
kram och hej!
syster signe
söndagsskola #1
alas.
en man blir rånad och nerslagen och ligger för att blöda ihjäl på marken. en präst går förbi men nådig prästen drar åt sig manteln -och visslar nog lite på pärleporten- medan han skyndar därifrån. strax kommer en levit, (superhelig person med crazyass släktträd), men han går rakt förbi mannen som ligger och dör vid hans fötter. stiligt. så kommer samariern. (du vet en sån som ingen ens bevärdigade med en blick) och han plockar upp mannen på sin åsna, tar hand om stackarn och ser till så han överlever.
meaning: var hellre en hatad och ensam samarit som gör rätt än en förtjusande och skenhelig kristen.
i-landsbekännelser
jag äter inte godis, har ingen facebook, ingen twitter, delar inte musik på spotify, äger ingen iphone utan en gammal limmad ericsson, jag har ingen tv, går aldrig ut på krogen och jag dricker ingen sprit. och eftersom jag talar flytande ironiska tycker jag bäst om att försvara mitt krristligt sunda leverne med att det är alldeles för syndigt att befatta sig med världsliga saker som facebook och socker.
fast nu tänkte jag bjuda på sanningen:
jag äter inte godis för att mina gränser för vad som är normalt sockerintag är obefintliga och innebär att jag först efter cirka tjugotre chokladbollar inser att jag kanske gick över gränsen.
jag finns inte på några sociala medier eftersom facebook alltid tar över mitt liv och får mig att ägna timmar åt gången av osunt snokande i andra människors privatliv
jag har ingen tv för jag blir grundlurad av reklam och kan sitta bort en hel dag framför tv-shop hellre än att stänga av
jag har ingen iphone för hade jag det skulle all min vakna tid gå åt att slå mitt nuvarande rekord på fruit ninja
jag dricker inte alkohol längre eftersom jag liksom i brist på sockergränser är oroad för vad alkohol ska ställa till i mitt liv
detta innebär att jag går miste om en del moderna roligheter, men döh jag är glad ändå för jag vet att mina präktiga beslut skyddar mig från att bli en zappande, snokande, rullande, informationsattackerad zombie som bloggar med chokladdränkta fingrar om vad hon såg på TV i onsdags.
istället får ni stå ut med en irriterat fröjdefull och något mer balanserad syster som tjatar om gud och kyrkkaffe.
förlåt.
önskan om guds varma nåd
syster signe
inte konstigt att boromir blev som han blev
"gå nu och dö på vad sätt som synes dig bäst" innan han slänger merry på porten.
sjukt bitter denethor.
och varje gång tänker jag att det måste vara bra ystert att leva med den inställningen! vilka förväntningar man måste ha på varje dag! "nä jag ska ändå dö. men det blir iallafall en överraskning hur. see ya"
hoppas innerligt att ingen utom dennan och borran tänker så längre, och vill med detta bara påminna om att vi lever. lever för fullt. du har till exempel just slösat ca 30 sekunder av livet för fullt på att läsa ända hit. gör som faramir istället: gå inte och dö på vad sätt som synes dig bäst, gå och lev för fullt på det sätt som syns dig bäst. eller om jag får lov att vara så fräck: gör som syns gud bäst också och lev för fullt i guds kärlek.
syster signe
småländska världsbetraktelser
jag befinner mig för tillfället på mor och fars söndagssoffa i småland. här är som en annan värld, här hälsar man på ica, här lånar man ett kilo socker av perssons, här för man anteckning över när grannen har nytvättad bil, och varje kväll tittar man på aktuellt och suckar över världens elände. igår hamnade jag alltså bredvid paps i soffan och tvingades se på nyheterna eftersom pappa är familjens patriark och därmed tilldelats rätten att bestämma tv-kanal för all evighet.
eftersom jag inte har någon tv ser jag sällan på nyheter och då blev det som vanligt en liten obehaglig chock att få världens grymhet slafsad i ansiktet. sejaha där är det krig igen. där körde han ihjäl en tvååring och smet, där skjuter polisen ihjäl några demonstranter, där mördade hon sina söner.
och ingen reagerar längre. jag undrar varför.
det måste vara för att vi har viktigare saker att bekymra oss om i sverige som vi däremot reagerar utav bara sketan över. här leverera jag mina topptre oproportionerliga engagemang man kunde lagt på världens elände istället:
1. jag jobbade på ica maxi och en man kom tillbaka tre dagar i rad för att skälla ut mig för att jag gett honom 29 kronor för lite i växel.
2. en man stämde amerikanskt fängelse på 10 miljoner dollar eftersom han inte fick stå för sin satanism utan blev trakasserad av medfångar som peppade honom med ord som "jesus kan rädda dig."
3. näe. I rest my case.
men glöm inte bort att det finns folk som just nu är med om det du såg på nyheterna igår innan du drack ditt ekologiskt producerade kaffe och somnade gott i miljömärkta lakan. och fick ett utbrott över din garderob.
blessings
syster signe
