kära tonåriga jag, jag skriver detta för att jag på senaste tiden insett vad jag verkligen behövde höra, kanske främst i den stund du är nu. jag önskar mest av allt att du, unga jag, med ett trollslag skulle se och känna det jag börjat förstå nu, så att du skulle slippa genomlida alla de där idiotiska sakerna du snart kommer göra. jag önskar att du skulle slippa behöva ha panik över storlekar och centimetrar. din kropp är guds hus och förtjänar inte att trängas ner i för små triåker. jag önskar att du skulle säga ajöss till de där människorna du känner dig tvingad att umgås med. ibland får man mer ut av att vara ensam med gud än att må som en skosula tillsammans med folk som inte kan bete sig. jag önskar att du skulle öppna ögonen och se vad som är viktigt i ditt liv. är det vad du ska göra i helgen, eller vad du ska göra i resten av evigheten?

 

jag önskar att du skulle sluta se dig själv som en felstavning. även att jag vet att du inte tror mig och vill skratta åt att jag tycker du är underbar. och älskade älskade du, även att detta är det absolut sista du vill höra:

det kommer bli bättre. jag lovar.

 

jag finns här för dig när du är redo
alldeles på riktigt

KRAM!

 

 

höjden av egoism är att aldrig se längre än tillbaka på sig själv.

att tro att allt är ditt fel

att tro att alla tycker illa om dig

att tro att allt som sägs är bakom din rygg.

 

allt i världen handlar inte om dig. ta det som en komplimang. det innebär att du inte behöver oroa dig för allt du ser, för det har inte med dig att göra. så låt det du vet är ditt bekymmer vara ditt bekymmer, och resten kan du vackert be fara åt pipsvängen.

 

kram syster signe

 

 

fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt

– honom har jag förkastat.

herren ser med andra ögon än människor: 

människor ser till det yttre,

men herren ser till hjärtat

 

mvh gud

 

 

 

 

fridens,

syster signe