och utan att berätta för någon slapp jag lida svältdöden för vips sådär blev jag bjuden på lunch av en farbror i församlingen, en vän som kom på besök tog mat med sig, jag fick en kasse plommon av nådig pastorn, och igårkväll frågade man om jag och kidsen SNÄLLA inte kunde äta upp allt som fanns i frysen i kyrkan så den tömdes! gud är god, tänka sig!

idag rämnade dock Projekt tillförlit när 300 riktiga papperspengar trillade ner i brevinkastet. min ömma moder hade fått höra om min nyvunna pengalöshet och skickade upp ett ilsket brev med a-brev för att jag skulle överleva vintern.

MEN trevligt nog så har jag inte behövt använda en enda av mina -nu- 328 små slantar eftersom alla varit så otroligt givmilda ännu hit! jag känner mig allt bra stolt över omgivningen som hjälper och ställer upp när det blir lite bajsnödigt för en medmänniska. sånt är ju så fryntligt och hjärtligt att vi frikyrkotöntar får näsblod för mindre.

nåd och frid!