basal överlevnad
när min femtioandra plånkbok rymde från mig bestämde jag mig för att lita på att allt ordnar sig även utan pengar. tills mitt nya visakort kom föreställde jag mig att jag vant mig av vid pengaägandet och blivit en ny altruistisk människa i nytvättat hår och lavendelsblå tyllklänning som aldrig mer köpte världsliga saker för egen vinning. så jag bad till gud att det skulle ordna sig med mat och sånt även utan pengar.
och utan att berätta för någon slapp jag lida svältdöden för vips sådär blev jag bjuden på lunch av en farbror i församlingen, en vän som kom på besök tog mat med sig, jag fick en hel kasse plommon av nådig pastorn, och igårkväll frågade man om jag och kidsen SNÄLLA inte kunde äta upp allt som fanns i frysen i kyrkan så den tömdes! gud är god, tänka sig!
jag har inte behövt använda en enda av mina 28 pengar eftersom alla varit så otroligt givmilda ända hit! nåt visakort har jag heller inte fått än. jag känner mig allt bra stolt över omgivningen som hjälper och ställer upp när det blir lite bajsnödigt för en medmänniska. sånt är ju så fryntligt och hjärtligt att vi frikyrkotöntar får näsblod för mindre.
nåd och frid!
syster signe