pingstklapp [piŋ:stklap:] - en hälsningsritual som sker i mötet mellan församlingsmedlemmar vid gudstjänst. två individer hälsar på varandra i ett stadigt handslag varpå en faderlig klapp i ryggen utdelas av den äldre på den yngre så att dennes ben nästan ger vika. vanligtvis följs detta av ett utrop såsom ”frid, syster!” eller ”gott att se dig, broder” innan man kan börja samtala om andra ting

ett fantastiskt fenomen. och bäst av allt är att man ständigt blir påmind om att man är någons syster. jag älskar att vara syster. syster till mängder av tanter och farbröder, pappor, mammor, tonåringar, mormödrar, barn och farfrar. vi har egentligen ingenting gemensamt. bara det att alla tror på gud. inga ärevödiga släktträd alls.  ändå en familj.

det är så fint att fika och prata ut hos gamla tanter, få en kladdig kram av ett frö på fyra bast, att en gammal farbror säger att han ber för en, att kunna ringa de händiga karlarna som kommer och lagar datorn och byter ut glödlampor som ingen annan kan. helt fantastiskt är det faktiskt.

och aldrig har då jag hört talas om att en grupp människor bara av kärlek gör sånt för varandra förutom i en församling. känner du till någon sådan grupp så kan du väl höra av dig för jag har några vänner som gärna vill vara med om samma sak sålänge det inte har nåt alls med gud att göra. hittils har de inte hittat någon, och då gnuggar lömska pingstvänner som jag händerna av förtjusning!

mina siblings bobsan och lena i våras när de tog med mig på
utflykt över sörmlandsvidderna. det var typ den bästa dagen i år

så nu vet ni