min farfar heter lennart. han föddes 1931.
"och de sa ja säge dej lille parvel, de va minsann hårdare å leve i smålann på den tida."
ibland saknar jag hemma enbart för att få fara ut och sitta i farmor & farfars handbroderade kök och lyssna på deras inbitna småländska. särskilt älskar jag när farfar blir lite sentimental och berättar om barndomen.

en gång till exempel berättade farfar om handlarbilen som kom till byn en gång i veckan. farfar hade (sex år gammal) slitit ihop pengar på en bondgård för att ha råd att köpa en sockerbulle till sig och sin syster. en dag kom handlarn förbi, och de små syskonen väntade lyckligt vid vägkanten. då kom plötsligt en tjock välbärgad farbror från storgården intill, tränger sig före farfar och begär att få köpa alla sockerbullar handlarn har med sig. lilla farfar i sina trasiga skor grät en skvätt, men farbrorn gick nöjt iväg med alla bullarna.

den lymmeln, säger farfar och slår näven i bordet.

farfrar finns inte kvar för alltid, deras minnen kan leva kvar en hel evighet.
ha en bra dag och gå och ring farfar om du har en, det tycker jag.

syster signe