ibland känner jag det som att vi kristna står i en enfaldig klump utanför ica och gråter villrådigt till gud om en liter mjölk. det är ju himla otroligt vad man kan göra med två händer och fötter egentligen, till och med traska in och hämta lite mjölk själv.

ändå är vi ju verkligen sämst när det gäller att ta våra händer och fötter för att göra något åt allt vi ber för. ett exempel. "kära gud, gör så att tant agda blir frälst. amen." ica. mjölk. svaret är en halvmeter bort och ändå vill vi ha ett mirakel från skyn.

gud knäpper inte med fingrarna så agda plötsligt skrålsjunger pärleporten idag heller. han vill att de kristna som finns runt agda ska göra något. visa henne vem gud är genom att berätta om vad vi fått uppleva, om våra liv som kristna, hur vi blev friska, helade, vad jesus gjorde som förändrade allt.

 

 

om du valde fel får du inte komma tillbaka
puss
syster signe