pingstklapp [piŋ:stklap:] - en hälsningsritual som sker i mötet mellan församlingsmedlemmar vid gudstjänst. två individer hälsar på varandra i ett stadigt handslag varpå en faderlig klapp i ryggen utdelas av den äldre på den yngre så att dennes ben nästan ger vika. vanligtvis följs detta av ett utrop såsom ”frid, syster!” eller ”gott att se dig, broder” innan man kan börja samtala om andra ting

 

ett fantastiskt fenomen. och bäst av allt är att man ständigt blir påmind om att man är någons syster. jag älskar att vara syster. syster till mängder av tanter och farbröder, pappor, mammor, tonåringar, mormödrar, barn och farfrar. vi har egentligen ingenting gemensamt. bara det att alla tror på gud. inga ärevödiga släktträd alls.  ändå en familj.

det är så fint att fika och prata ut hos gamla tanter, få en kladdig kram av ett frö på fyra bast, att en gammal farbror säger att han ber för en, att kunna ringa de händiga karlarna som kommer och lagar datorn och byter ut glödlampor som ingen annan kan. helt fantastiskt är det faktiskt.

 

och aldrig har då jag hört talas om att en grupp människor bara av kärlek gör sånt för varandra förutom i en församling. känner du till någon sådan grupp så kan du väl höra av dig för jag har några vänner som gärna vill vara med om samma sak sålänge det inte har nåt alls med gud att göra. hittils har de inte hittat någon, och då gnuggar lömska pingstvänner som jag händerna av förtjusning!

mina siblings bobsan och lena i våras när de tog med mig på
utflykt över sörmlandsvidderna. det var typ den bästa dagen i år

så nu vet ni

 

 

dagens tävling!

en varelse utan ansikte

för 5 poäng!
en varelse som får oss att ogenerat avslöja våra innersta hemligheter för alla i vår omgivning

4 poäng!
plågar oss med sömnlöshet och ser till att du kan få veta så fort någon i din närhet går utanför dörren

3 poäng!
föreslår vänner åt dig och övertar rätten att äga och sälja våra minnen

2 poäng!
har mer än hälften av jordens befolkning i sitt våld, som frivilligt gått över till den mörka sidan.

1 poäng!
Mark Elliot Zuckerberg är mannen som skapade detta nutida Frankensteins monster.
(men som tur är är guds nåd stor, så hopp finnes för både honom och oss alla stackare som redan fastnat i beroende)

och utan att berätta för någon slapp jag lida svältdöden för vips sådär blev jag bjuden på lunch av en farbror i församlingen, en vän som kom på besök tog mat med sig, jag fick en hel kasse plommon av nådig pastorn, och igårkväll frågade man om jag och kidsen SNÄLLA inte kunde äta upp allt som fanns i frysen i kyrkan så den tömdes! gud är god, tänka sig! 

jag har inte behövt använda en enda av mina 28 pengar eftersom alla varit så otroligt givmilda ända hit! nåt visakort har jag heller inte fått än. jag känner mig allt bra stolt över omgivningen som hjälper och ställer upp när det blir lite bajsnödigt för en medmänniska. sånt är ju så fryntligt och hjärtligt att vi frikyrkotöntar får näsblod för mindre.

 

 

nåd och frid!

det är minsann inte varje dag man slår näven i bordet och blir med blogg.
men här är jag nu för att se till att det inte bara skrivs en massa obehövlig smörja på intranätet.

ursäkta att jag störde mitt i facebookandet men nu tyckte jag detta var ganska viktigt
så nu kör vi