jag älskar att bli positivt överraskad av oväntad barmhärtighet från världens människor. sådant får mitt blygrå tanthjärta att smälta, och mina handskar att släppa lite på det krampaktiga greppet om handväskan - vilket måste vara exakt det som hände igårkväll då jag trallade ut från pizzerian utan en tanke på ifall handväskan kom med tillbaka till bilen. vilket den såklart inte gjorde. när jag ett halvt dygn senare förstod det rådde panik.

pizzamannen stod bakom disken igen, och redan när jag rusade in förstod det fördomsfulla jaget att om man glömt väskan härinne fanns den garanterat inte kvar. men jag hann inte ens öppna munnen för att fråga innan en spygrönsblommig väska hålls upp i en mjölig hand! till min lycka hade pizzamannen inte bara tagit hand om den utan dessutom följt instruktionerna på mobildisplayen, och ringt runt till alla möjliga folk i telefonlistan för att ta reda på hur han skulle lämna tillbaka väskan.

för tredje gången har min mobil (och nu hela väskan) varit på äventyr och återvänt hem tack vare hjälpsamma och ärliga människor. bäst av allt för fördomarna är att när mobilen hittats och återlämnats har det hittills varit av en egyptisk taxichaufför, en finsk småbarnspappa och en syriansk pizzabagare. suck on that, jimmie åkesson.

fre å kärlek
syster signe