en sak jag märkt som kristen är att det inom frikyrkovärlden härjar en sjukdom som heter liknelsefeber. i precis all undervisning talar folk i liknelser! "gud är som ett paket salt" "församlingen är som ett träd" "gudsrelationen är som en bil" - följt av en invecklad förklaring. och jag har såklart blivit smittad. bara i förra veckan jämförde jag gud med en elefant, en burk målarfärg, ett par glasögon och en apelsin!? jag har väl börjat tycka det är trevligt att krångla till det lite som alla andra. men det måste ju finnas folk som tycker det är tjänligare att bara få veta vad man vill säga utan att likna allting vid något annat! så nu följer ett försök till en predikan utan alla inveckligheter, för dig som bara vill veta vad vi försöker få fram dolt bakom apelsiner och elefanter.