svenskar är nog världens gnälligaste folk. när det är sommar är det alldeles för varmt. när det blir höst är det plötsligt för kallt men nån snö finns det minsann inte! på vintern blir alla deprimerade och jämrar sig över den vedervärdiga snön som begraver bilar och läcker in till märg och ben. på våren har snön visserligen smält men oh vad det är svårt att leva innan den riktiga värmen kommer.

stundtals försöker jag inbilla mig att jag också har rätt att klaga och bröla åt allt och ingenting eftersom det är så synd om mig. men man bör ju vara föredömlig åtminstone en dag i veckan så nu passar jag på att vara det när jag känner hur positiviteten flödar i ådrorna!

som ett litet litet barn i mönsterås hängde man en del med fröken solbritt på kyrkans barntimma. det var ett ordentligt fruntimmer som berättade att man ska vara glad och tacka gud för precis allt. hon måste haft lite österländskt påbrå brittan.

solbrittsfilosofin : tacka gud för all din i-landsmisär. så här blev min vecka:
tack gud att frisören klippte av alldeles för mycket hår så att jag fick lite panikångest, för det innebär att jag inte har värre saker att oroa mig för än längden på mitt hår
tack gud att alla mina blommor har dött för det innebär att jag bara kan bli bättre på att sköta om dem
tack gud att jag blev sur för att ica bara sålde äckligt bröd idag för det innebär att jag borde få en mental b-slap till insikten av att jag till skillnad från många andra kan trycka i mig äta mat fyra gånger om dagen och välja på 300 sorters bröd i affären
tack gud att min mobil dog nyss för det innebär att jag får klara mig utan den och se att jag överlever alldeles ypperligt ändå
tack gud att jag är panikartat kissnödig just nu för det innebär att jag kunnat dricka mig otörstig idag
tack gud för att en tant med mycket finare cykel än mig trängde sig fram på cykelvägen så jag var tvungen att cykla i den stora vattenpölen, för det innebär att hennes fötter kommer vara torra idag och att jag faktiskt kunde byta skor när jag kom till kyrkan.