liksom alla andra tisdagsmorgnar landade kyrkans anställda med kaffemuggarna i högsta hugg på den mintgröna soffan klockan halv tio. och som vanligt efter en stunds prat om nådig pastorns allehanda frälsningsplaner brukar vi be.

bön är nog det viktigaste och bästa jag gör om dagarna. att igen och igen komma på att det är luugnt för vi har ju iallafall gud. gud, du vet den där lille parveln som bara skapat världen, förändrat våra liv totalt och kan göra vad som helst. det är tyvärr lätt att glömma det mitt i all morgonbjörnsmisär ibland.

 

frid
syster signe