att komma hem är för mig en av de största gåvorna i livet. hem till mina egna saker och min egen oreda. fast jag har förstått att hem inte nödvändigtvis är där vi sover eller förvarar maten i ett kylskåp. hem är mig hellre där jag slappnar av och kan sprida ut tankarna ifred, där det är glädje och där värmen inte kommer från ett element utan ur känslan av trygghet. sådana ställen är sjukt speciella och jag tycker att jag hittat några riktigt bra.

ett av dem är i den djupaste delen av hjärtat där jag brukar leka att jesus flyttat in i ett litet rött hus. jag hälsar på där och varje gång är det samma sak. han öppnar alltid dörren med ett hojt av glädje, han lägger allt åt sidan och bjuder på rabarberthé, han lyssnar alltid när jag berättar och säger sanningen om det jag behöver höra. om jag ber att få något ger han mig det, utifall det inte är något helt värdelöst som jag ändå inte kan hantera för då säger han nej. han ber mig aldrig gå hem igen för att han måste kolla på idol, han är aldrig anklagande när det gått alldeles för lång tid sedan vi sist sågs. och bjudburkarna är alltid fulla.