lyssnade på johnossi när jag cyklade till affärn idag. jag drog upp ljudet på ipoden och halsduken över näsan. kom fram till ica, trampande in, slängde ner mjölken i korgen, höjde lite på volymen, betalade i kassan med trummorna bankandes, låste upp cykeln med basen vibrerandes och cyklade över hjortenslätten med tonerna gormande i huvudet. då tar låten slut och det blir dödstyst i cirka tre sekunder. precis då väljer en liten fågel att kvittra till så där obarmhärtigt vårigt. det hugger till i hjärtat.

jag begraver mig i ljud, datorbrus, musik, biloljud, kylskåpsburr. men minst en gång i ibland försöker jag verkligen lämna alla tekniska saker hemma och vara en stund där det bara är tyst. inte för att jag är kristen, inte för att musik är synd och skam, inte för att jag blir en heligare människa av det. för att vi blir totalt galna om vi aldrig får ett stopp på alla inkommande ljud.

gör det. var i tystnad i naturens läten någon gång ibland. ta det som medicin.