jag tror inte på ödet. det finns inte en mening med allt och allt är inte förutbestämt. gud vet om allt som varit och kommer, men han kommer aldrig lägga sig i hur det slutar, hur vi väljer att leva våra liv. den fria viljan är till för att kunna älska gud tillbaka, eller välja att skita fullständigt i honom.

men redan från början valde ju alla det senare. då sipprade också skiten in. från och med den dagen blev vi som olja i vatten. gud och vi flyter i samma skål men kan aldrig bli helt sammansmälta. gud är och var perfekt, men inte längre vi. vi blev sjuka, började överge, skada, mörda, lida och dö. guds tanke från början var att vi inte skulle dö alls, utan födas och leva för evigt i kärleksrus och lugn med gud. tack för det eva!

vår räddning är att gud fick nog och tog saken i egna händer. han gjorde det enkelt för oss, sa hörru det är lugnt, jag skiter i allt, jag blir människa och tar på mig ert dåliga val att strunta i mig, jag förlåter och glömmer, bara du kommer tillbaka till mig.

så nästa gång någon säger "hur kan gud låta människor dö och mörda varandra om han nu älskar oss". fråga istället hur människan kan välja att hellre dö och må bajs på tusen vis än att leva för evigt som guds eget barn. och hur gud kan fortsätta älska oss ändå.

syster signe