en gång lärde jag känna en gammal vis man som hette roy. han var väldigt norsk o käck och hade alltid en pingstklapp till övers för alla som kom för nära. det som upprörde mig först med roy var att han alltid hojtade GOD IS GOOD som svar på allt, även precis efter man berättat att man hade influensa eller att livet kändes som en stor klutt på bilrutan. då tyckte roy det passade att klämma in ett litet god is good.

nu fattar jag. hur tufft livet blir, så är gud ändå alltid god. hur skitigt och jobbigt och tungt och värdelöst allt än verkar så är gud iallafall alltid god. den godheten är till för dig så spring och hämta ut den nu, sen, när som helst. för ondska kommer inte från gud, men godheten och kärleken gört.

 

 

god is good - all the time
gu e go - jämmt å sant

 

glid i frid! syster signe

 

jag har fått äran att blogga på tidningen IKONs hemsida i november! friska tider, friska tider! så nu tycker jag att ni ska tipsa alla ni känner om det, HÄR är länken dit. jag ordbajsar såklart här som vanligt trots detta så fortsätt för allt i världen att komma tillbaka varje gång suget efter lite kristligt örongodis blir för stort!

oartigt nog har jag inte tackat er som kommer tillbaka och läser än. det måste vara de småländska generna. jag passar iallafall på nu och tackar så mycket, och välkomnar dig såklart snart åter till min kaffedränkta jesushörna i cyperspace.

jag älskar tanter. tanter är mysiga och pratglada. tanter bjuder på femtiotre sorters kakor och berättar om sina hemvirkade dukar. när man pressat i sig fem koppar kaffe och jobbat lite på magsåret trugar de i en två kannor till, och man kan inte annat än att lydigt sörpla i sig eftersom man blir förblindad av den rådande mysfaktorn. varje gång. sen får man gå hem och kvida lite över magen, men mest av glädje över alla fina damer därute.

läste att elin ek, fd grynet, precis har skrivit en bok för att hylla tanterna i världen som hittils går omkring credlösa. fantastiskt bra tycker jag. tänk själv vilka vilka kunskaper de har, vilka historier de kan berätta! och så ingen som lyssnar på dem. faktiskt så borde alla ha en egen tant man kan gå hem till och uppmuntra lite genom att bli matad med kakor och historier från förr.

ville man träffa en sån tant vet jag en gött gäng i församlingen som troligen skulle rullstolsrejsa för att få bjuda på kaffe först. så ska det vara i världen tycker jag. mer kafferep och mer umgåsning. mer unga som blir omhuldade av tanter och mer kärlek över åldersbarriärerna.

här är en tant i fin kofta jag träffade en gång! eller träffade är nog att ta i förresten. jag såg hennes ryggtavla när vi råkade stå vid samma övergångsställe fem sekunder i riga en gång. men koftan den var bra fin.

tips från bibeln:

2 mos 33:14
Herren svarade: "jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig."

det finns en vanlig vanföreställning om att kristna inte får göra nånting. varför vet ingen riktigt, annat än att "det står i bibeln". en gång frågade en fjortonåring mig om kristna får ha roligt! efter att ha hulkat ut fem liter skrattårar hoppas jag att jag sa någonting vettigt och uppbyggligt som svar.

överlag tycker jag det pratas alldeles för mycket om får och får inte istället för vill eller vill inte! får inte dricka alkohol, får inte festa, får inte ha vara ute sent, får inte ha roligt, får inte röka, får inte svära..." paulus den gamle räven sammanfattar svaret på detta ungefär bäst av alla:

 

1 kor 6:12

"allt är tillåtet för mig - men allt är inte nyttigt. allt är tillåtet för mig - men ingenting får ta makten över mig"

 

och 1 kor 10:23-25

"allt är tillåtet - men allt är inte nyttigt. allt är tillåtet - men allt bygger inte upp. sök inte ert eget bästa utan andras."

 

så exempelvis att röka är alltså tillåtet för mig, men kanske är det inte så nyttigt. eller så uppbyggligt. eller så bra för någon annan än mig själv. och kanske tar det makten över mig. eventuellt kan det således vara ganska värt att välja att låta bli.

som ung kristen i sverige idag förväntas man ha en viss stil som liksom ska ha följt med på köpet i jesuspaketet. en gång hörde jag till min förskräckelse talas om de fyra kristna stereotyperna som fick mig att personligen vilja fisa uppphovsmännen i ansiktet.

enligt dessa finns det fyra sorters kristna: töntarna är välansade och präktiga med åsikter om alla teologiska problem och bär bibeln i en liten väska, svenssonmodellen är trendigt alternativt klädd och går på gudstjänst för att flörta under kyrkkaffet. pretton är supersöta och jättelyckliga, gifter sig när de är 20 och säger "alla är fina" väldigt ofta. och så streetkidsen som är lite baggy, lite WE, lite anberlin, lite jönköping, lite longboard.

 

oavsett om det där är en oseriös grej byter jag nästan nyans av att tänka på hur man skjuter sig själv i foten genom att göra en sån indelning. som om det bara fanns fyra sorters kristna personligheter and you better passa in på någon av dem eller som om det inte var okej att vara någon av dem bara för att det vore en klyscha.

hua. sånt håller vi inte på med tycker jag.
så jag tycker vi klubbar att alla kan karva ur sin egen personlighet aaalldeles själv.

 

inte så street. men jag bjuder på en longboardbild ändå för att skryta lite

 

 

far i frid

syster signe

 

 

häromdagen fick jag äran att gå på en estetkonsert som fyra av mina barn medverkade i.
och alltså jag vet inte, är det okej att bli moderligt stolt över någon man varken har fött, matat eller uppfostrat? för jag satt där med bitande värk i mungiporna och med en underlig instinktiv vilja att springa upp på scenen och hissa dem alla i luften så fort de öppnade munnen för att sjunga.

värst av allt var när två av dem går upp och smäller av en lovsång av casting crowns mitt i den estetiskt conversefyllda, kritiskt tonårsbabblande publiken och bara sitter där och är hur lugna som helst! come on! jag hade hellre ätit fågelbajs från golvet än gjort det när jag gick på gymnasiet!

jag spikar väl in mig i den allmänna frikyrkliga fördomskistan nu, men jag tycker det är så monstruöst coolt när en ung människa chockerar mig med att öppet visa sin tro i vardagssituationer. sånt får en gammal ungdomsledare att applådera frenetiskt och tacka gud med ett dansa hambo i flera minuter när hon kommit hem och ingen ser. såklart.



och för att göra dagen lite extra jovialisk. när jag kom ut hade det blåst till regnstorm och alla cyklar hade vält. alla, utom min eftersom min har dubbelt kärringstöd! det var värt alla tantgliringar för detta.

och för den som har sex & och ett halvt dygn och några fler näsdukar råder jag att krypa upp i soffan och sträckläsa den här boken. varning för att ditt liv kan komma att dratta på ändan och kännas upp och ner i några år framöver efteråt. på ett positivt sätt ...

när jag tänkte på solbritt igår kom jag att tänka på en annan fröken jag hade en gång i livet. hon var en såndär fröken som man skulle kunnat lägga hundbajs i brevlådan på om man vågat.

"du målar inte innanför linjerna ellinore"
"titta så fint de andra barnen målar. här! innanför linjerna! så ska man göra"
"men kära nån, prova med de större fälten istället"
"nej titta nu kom du utanför igen"

för allt i världen barn, vad du än gör så måla utanför fälten. ta ut svängarna med fel färg i fel hand och pressa inte in dig mellan linjer som någon annan ritat ut. se ut hur du vill, skratta hur du vill, måla hur du vill. det var inget slarvfel som gjorde att gud skapade oss olika. det finns bara en av dig och du är vakad över med en sån kärlek att ingen fisfröken i världen kan karva i den. du jag och alla. till och med fröken. hon är älskad med sina raka linjer och behärskade tuschdrag. jag med mitt hoppfullt tandlösa leende över söndertryckta kritor i en kladdig vänsterhand. så det så.

svenskar är nog världens gnälligaste folk. när det är sommar är det alldeles för varmt. när det blir höst är det plötsligt för kallt men nån snö finns det minsann inte! på vintern blir alla deprimerade och jämrar sig över den vedervärdiga snön som begraver bilar och läcker in till märg och ben. på våren har snön visserligen smält men oh vad det är svårt att leva innan den riktiga värmen kommer.

stundtals försöker jag inbilla mig att jag också har rätt att klaga och bröla åt allt och ingenting eftersom det är så synd om mig. men man bör ju vara föredömlig åtminstone en dag i veckan så nu passar jag på att vara det när jag känner hur positiviteten flödar i ådrorna!

som ett litet litet barn i mönsterås hängde man en del med fröken solbritt på kyrkans barntimma. det var ett ordentligt fruntimmer som berättade att man ska vara glad och tacka gud för precis allt. hon måste haft lite österländskt påbrå brittan.

solbrittsfilosofin : tacka gud för all din i-landsmisär. så här blev min vecka:
tack gud att frisören klippte av alldeles för mycket hår så att jag fick lite panikångest, för det innebär att jag inte har värre saker att oroa mig för än längden på mitt hår
tack gud att alla mina blommor har dött för det innebär att jag bara kan bli bättre på att sköta om dem
tack gud att jag blev sur för att ica bara sålde äckligt bröd idag för det innebär att jag borde få en mental b-slap till insikten av att jag till skillnad från många andra kan trycka i mig äta mat fyra gånger om dagen och välja på 300 sorters bröd i affären
tack gud att min mobil dog nyss för det innebär att jag får klara mig utan den och se att jag överlever alldeles ypperligt ändå
tack gud att jag är panikartat kissnödig just nu för det innebär att jag kunnat dricka mig otörstig idag
tack gud för att en tant med mycket finare cykel än mig trängde sig fram på cykelvägen så jag var tvungen att cykla i den stora vattenpölen, för det innebär att hennes fötter kommer vara torra idag och att jag faktiskt kunde byta skor när jag kom till kyrkan.

läser med veckolång tandagnisslan om hur svenskarna kräver stackars håkan juholts avgång efter att han visserligen gjort rätt för sig men tydligen ändå begått ett misstag! http://www.aftonbladet.se/nyheter/juholtskris/article13769445.ab
helt svenskt utan att ta ställning på färgskalan tänker jag meddela att hade jesus bott i örkelljunga eller annan liten svensk skithåla idag hade han hållt med mig och sagt att vi kan lägga ner jakten på perfekta politikter ögonaböj för vi kommer ändå alltid hitta ett litet dammkorn som fäller stackarna ändå. om vi slutade med det och såg till personen bakom mustaschen kanske vi hade sett att håkan var en perfekt människa som han är, med eller utan förstorade historier om skattefusk eller tobleronekatastrofer. tänk på det istället när det stormar därute håkan. tänk på att nästa gång du vill göra världen bättre, glöm inte bort att den är benhård och ute efter allt som rör sig. jesus däremot, klappar i händerna typ varje gång du bara andas.

teskedsgumman är en verkligen en sån tant jag vill vara när jag blir gammal. tänk dig själv hur trevligt det vore att försvinna ut på äventyr i stora kjolar med en liten grå knut på huvudet, bråka med mina tulpaner om hur mycket vatten de förtjänat idag, stanna och leka med små ensamma barn på gatan. tråkiga dagar kunde jag para ihop den ensamme brevbäraren med Fröken Flor, vara på ungarnas sida och ställa till det lite för stans politiker när de är dumma och vill riva barnens hus, drömma om gubben och virvla runt på vårängar med tulpaner i famnen. alltid vara klok och snäll och bli liten som en tesked ibland bara för att jag kan.

 

om världen vore lite mer sån.

lite mindre stress och panik över allt och ingenting.

tills dess önskar jag er all frid i världen,

 

syster signe

 

en sak jag märkt som kristen är att det inom frikyrkovärlden härjar en sjukdom som heter liknelsefeber. i precis all undervisning talar folk i liknelser! "gud är som ett paket salt" "församlingen är som ett träd" "gudsrelationen är som en bil" - följt av en invecklad förklaring. och jag har såklart blivit smittad. bara i förra veckan jämförde jag gud med en elefant, en burk målarfärg, ett par glasögon och en apelsin!? jag har väl börjat tycka det är trevligt att krångla till det lite som alla andra. men det måste ju finnas folk som tycker det är tjänligare att bara få veta vad man vill säga utan att likna allting vid något annat! så nu följer ett försök till en predikan utan alla inveckligheter, för dig som bara vill veta vad vi försöker få fram dolt bakom apelsiner och elefanter.

ibland vet man varken ut eller in över livet. och just när man tror man förstått hur allt ska vara visar sig upp och ner vara det man trodde var ut och in, och återigen blir allting ett myller av vart vi ska, hur vi ska göra, vad vi ska bli och när det är tid. samtidigt famlar vi efter att på det allra enklaste sätt få känna tron, hoppet och kärleken man trär på silverkedja och hänger runt halsen.

 

så dumt och så ironiskt att vi till och med går med svaret vilande på hjärtat och undrar över en djupare mening med livet.

 

världen är svår. världen behöver en plan, en förutsättning, en lösning, ett skyddsnät, en uttänkt väg, en utbildning, en avsikt, ett svar, hundra svar, en inriktning, ett gebit, en inkomst, en framtid, en baktanke och ett mål.

 

gud är enkel. gud behöver vår tro, vår kärlek och vårt hopp. sen kan man lämna resten av planerandet åt honom. för oss är det bara att gå vägen han lagt ut. det är en ganska fin deal sådär en fredagseftermiddag.

 

en mycket stilig och proper okänd dam log oväntat mot mig på ica. helt oprovocerat! - maken till fräckhet, att göra folk osäkra på det där viset. där stod jag bara snällt i kö med min mjölk. jag förstod verkligen inte varför hon såg så from och vänlig ut för jag hade ju bara smutsigt hår och en lerig lonka under armen! jag misstänkte med ens att jag gick omkring med en halv morot mellan tänderna, att hon förväxlade mig med ett sedan länge förlorat barnbarn eller att tanten helt enkelt var lite tokig.

det kan tänkas att jag är en aning mer konspiratorisk än genomsnittet, men nog tillhör det väl inte vanligheterna att folk är trevliga mot främlingar sådär! sorgligt nog! den stackars gumman ville ju bara sprida lite glädje. nu arkiveras härmed dagens konstaterande: vi borde börja le mera mot främlingar.

för tänka sig att det fanns stollar som efter lite svensk misstänksamhet blir så förtjusta över oväntad ica-vänlighet att man får en plötslig lust att vissla schuberts militärmarch hela vägen hem.

efter att ha klagat och jämrat mig i över ett år om hur facebook stjäl och bryter ner livet kändes det lämpligt att ta farväl. idag kom beslutet att avsluta mitt facebookliv. det gick hastigt, och det hann knappt lida innan det var över.

nu ska informationsflödet äntligen få gå på lågvarv. för första gången på fyra år ska det nämligen få gå en hel dag utan att jag får veta vad min lågstadiekompis jag inte pratat med på åtta år hade på sig i fredags, vad för musik min föredetta chef lyssar på just nu, vad en kille jag träffade en gång genom gemensamma vänner har för relationsproblem, eller var i världen min gamla engelskalärare befinner sig.

som jag ser det nu har jag två allvarliga problem:
jag kommer hädanefter få veta allt spännande sist
två timmar av dagens hittils spenderade tid med näsan i andra människors privatliv måste jag nu hitta en annan klok och uppbygglig aktivitet åt

och istället för att undersöka om fruit ninja finns som gratis onlinegame ska jag nog låta mig och mina öron vila från datorbruset en stund eller två.

när man är ungdomsledare blir man inte bara automatiskt äldst varje gång man jobbar, man blir också den i gruppen som alltid har sämst koll på allt högstadieaktuellt, till exempel alla nya ord man inte begriper hälften av. lite diskret kan man försöka snappa upp saker som sägs, men alla vet ändå att det redan är för sent. man är för alltid sorgligt blasé, skrumpen och överblommad.

för att hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer och för att visa vad jag lärt mig under förra och detta året presenteras nu hjälpen som kommer få alla föräldrar att förstå sina ungar :
the super slim indispensable youth dictionary.


immi - när något sker med en gång
igga - att ignorera någon
noob - uttryck för någon som är okunnig och dålig
serre/serri - skeptiskt förvåningsuttryck
leecha - att ladda ner olagliga filer
imba - uttryck för något eller någon som är för bra
word - utropas när någon håller med i det som sagts
asum - slangstavning för awesome=fantastiskt.
dirre - när något sker med en gång
faila - att misslyckas och vara dålig
cutta - att skära upp någon
random - kan inte förklara när det används föredömligast, men jag har noterat att ungdomar använder det ofta i olika slags sammanhang när de vill uttrycka att något är konstigt eller udda.